post

Scandinavian Songs Niclass Björlund skriver om fildelning

Jag läste idag en bloggpost av Niclass Björlund som huserar under internetdagarna.se. Han representerar Scandinavian Songs som är något slags distributionsbolag ett förlag inom skivindustrin. Niclass går till attack mot fildelare med antydningar om att det handlar om ett gäng nördiga ungdomar som lurar artister och bolag som Scandinavian Songs.

Niclass Björlund är uppenbarligen ute efter att provocera med sin artikel och agerar väl lakej åt Scandinavian Songs. Men med tanke på Niclass svar på kommentarerna verkar han även ha denna uppfattning själv vilket ju är helt sanslöst. Hans retorik är yxig men han verkar för sjutton tro på det!

Förstår inte Niclass att strukturerna för distribution helt har förändrats? Att den affärsmodell han och Scandinavian Songs företräder snart är utspelad?

Som så många andra profitörer inom skivindustrin hänvisar Niclass liksom ett mantra till att de ”som jobbar som låtskrivare eller artister är det som drabbas hårdast av fildelningen” Det är struntprat. Det kollektiv  som drabbas hårdast och med rätta är sådana mellanled som Scandinavian Songs som envetet kämpar för att behålla marginalen på de gödkalvar som artisterna är för dem. Nöjesbranschens hallikar.

De hatar den decentraliserade distributionen, de hatar direktkontakten mellan artist och konsument. De förstår inte att den gamla paketeringen inte längre är nödvändig eller efterfrågad. Och att de överpriser skivbranschen har tagit ut för slutprodukterna under många år har retat gallfeber på konsumenterna.

De inser inte heller att många fler artister nu får chansen att komma fram, om än till mindre och kanske inte lika spridda målgrupper, utan att gå vägen via bolag som Scandinavian Songs och Niclass Björlund. Artisterna kommer också att få ändrade förutsättningar, i olika riktningar. Det är troligt att tiden då ett fåtal stjärnor genom påkostad marknadsföring kunde skapa förmögenheter genom att de fick ett genomslag i hela världen, faktiskt är förbi. Punkt. De kommer troligtvis sälja färre CD-skivor. Och de kommer få många fler konkurrenter i musikutbudet. Men då är det nya, kanske mindre bemedlade artister som får chansen att föra ut sin musik. Vilket är bra för det totala kulturutbudet.

Vill artisterna fortsätta tjäna förmögenheter måste de komplettera sin verksamhet med kringtjänster. Det har skett i många branscher genom tiderna. Men aktörer som Niclass Björlund och den industri som han och Scandinavian Songs verkar inom, kämpar tafatt med att försöka stoppa den utveckling som sker vare sig de vill eller inte.

Jag brukar inte skriva i debatten kring fildelning men det Niclass för fram gör mig så otroligt upprörd.

Andra som har kommenterat Niclass artikel är Nakna Sanningen, Nikke’s Index och Jonk.

Update: Nu har även Åsiktskanonen skrivit om ämnet.

Kommentarer

  1. helt rätt! Hoppas Nickass mamma (som säkert ligger före honom i utvecklingen) till jul köper boken Long Tail till honom så slipper han famla i mörkret.

  2. Välformulerat!

  3. Niclass Björlund säger:

    Ta bort namnet Scandinavian Songs tack. Det har inget med bloggen eller mina åsikter att göra.

  4. Danne säger:

    Hej Niclass,

    Jag har modifierat rubriken så att det inte framstår som om det är Scandinavian Songs som har skrivit den ursprungliga bloggposten. Att bolaget nämns i mitt inlägg är en relevant omvärldsvariabel för att förstå din roll. Och på så sätt en viktig bakgrund när man läser din ståndpunkt även om det självklart är dina egna ord som du skriver.

    Jag nämner även bolaget som ett exempel på de aktörer som befinner sig i den mellanledsposition i branschen vars agerande gör mig upprörd. Jag pekar inte ut Scandinavian Songs som ett dåligt bolag i sig, eller som värre än någon annan aktör i branschen. Det är industrin som jag reagerar mot och det är naturligt att nämna just ditt bolag som exempel eftersom det är den bas du agerar ifrån.

  5. Danne säger:

    Kimmi, tack för din uppmuntran. Jag brukar som sagt inte diskutera fildelning som jag i sig har många åsikter om. Det är ett komplext problem. Och jag tycker inte att man ska stjäla och bryta mot lagen. Däremot vänder jag mig mot skivindustrins rigida agerande oavsett fildelning. Och när jag läste Niclas post kunde jag inte låta bli att reagera.

  6. Niclass Björlund säger:

    Vilket agerande gör dig upprörd? Att vi bevakar upphovsmännens rättigheter? Att vi bevakar våra egna rättigheter? Att vi är emot klara lagbrott?

    Ofta, har jag märkt, att många har åsikter om vår bransch – men väldigt lite insyn!

    Dessutom, i vilket mellanled hittar du Scandinavian Songs?

    Så berätta gärna!

  7. Danne säger:

    Niclass,

    Jag skrev nyss en fråga på din blogg (du tog bort den frågan igår från kommentarerna) och jag skriver delvis samma sak här.

    Min fråga till dig handlade om vad förlag och distributörer tjänar under samma period som en kreatör drar in en viss summa? Man brukar uppskatta att artisterna får mellan 5-20% av intäkten, oftast i den nedre delen av spannet.

    Branschföreträdare brukar alltid hänvisa till att artisterna blir lidande. När det är uppenbart att det är den egna marginalen man vill skydda.

    Jag tror att de flesta av oss musikkonsumenter unnar upphovsmän en vettig ersättning för sitt arbete. Men när ny teknik och nya distributionsformer (och i viss mån mer tillgänglig produktionsteknik inom vissa kvalitetsnivåer), undanröjer behovet av den gamla strukturen med olika mellanled, blir man ju förbannad när en bransch med alla medel försöker bevara det gamla. I stället för att anpassa sig till (den oundvikliga) utvecklingen. Det är detta som gör mig upprörd med hänvisning till din fråga.

    Det här utvecklingen leder till att delar av den gamla industrin inte har något existensberättigande. Sure. Det är tufft och det har hänt inom många industrigrenar. Men att heja på den utvecklingen, vilket jag som konsument gör, är inte samma sak som att vilja skada kreatörerna.

    En modell där artisterna på ett enskilt album vid samma försäljningsvolym tjänar lika som idag, men där slutprodukten kostar 15% av dagens pris, skadar inte artisterna men det gynnar konsumenterna enormt. Och det motiverar även konsumenterna. Det sannolika är att en sådan prissänkning skulle öka antalet sålda ex och därmed skapa högre totala intäkter för upphovsmännen. Att motivera konsumenterna är den enda metod som kommer fungera om man vill rädda branschen. Hot och regleringar får en motsatt verkan.

    Du kan säkert föra fram att promotion och konkret marknadsföring kostar och att det är en förutsättning för att en artist ska kunna nå ut. Men även här sker ett paradigmskifte nu som inte har ett dugg med nischen nöjesindustri att göra. Det är en mycket större förändring av den kommersiella kommunikationen. Reklam- och den analoga medieindustrin håller på att kapsejsa, också här pga ny teknik och nya beteenden på marknaden, bland annat större andel aktiva val av konsumenter.

    Detta kommer även ställa krav på att aktörerna i nöjesindustrin precis som andra branscher ändrar sitt sätt att marknadsföra sig. Vi kommer se mycket mer utnyttjande av informella kanaler, word of mouth, sociala medier, smarta taggningar, sökmotorer etc. Reklambudgeten kommer att omfördelas och i de flesta fall minskas (vilket blir ett krav och överlevnadsfråga). Det köpta annonsutrymmet minskar och kostnaderna kommer snarare ligga på att odla den kompetens som behövs. Att trycka ut klassiska lanseringar i breda medier kan till och med upplevas negativt i ett läge där konsumenterna är vana att själv välja vad de vill ha och aktivt letar efter detta via olika kanaler.

    För att kunna hålla den prisnivå som marknaden kan acceptera och som faktiskt kan få konsumenter motiverade att betala måste din bransch göra stora förändringar i sitt sätt att arbeta.

    Det kanske är slarvigt att kalla Scandinavian Songs för mellanled i bokstavlig bemärkelse. Med den termen menar jag de aktörer som delar på 80-95% av intäkterna (minus kostnader) när artisten/upphovsmannen fått sitt.

  8. johan säger:

    vilken rapakalja..

    saken är den finns det inga pengar att tjäna så slutar duktigt folk att
    jobba med det.
    och fildelning stryper inkomsterna till både artist producenter och låtskrivare.
    dock är felet från början att priset för en cd är på tok för mycket.
    men publiken är kräsen och vill bara ha super kvalite
    och då blir priset därefter.

    det är bara vispop som finns kvar i slutändan då detta är en billig genre
    att skapa.

    • Danne säger:

      Rappakalja? Jag förstår att pengar är ett incitament och även en förutsättning för duktigt folk att överhuvudtaget ge sig in i en krävande uppgift. Och jag förespråkar inte att artisterna ska jobba ideelt (även om jag inte tror att det går att vrida klockan tillbaka och upprätthålla de nivåer som gällde tidigare).

      Däremot ser jag gärna att ”duktigt” folk som arbetar inom förlegade delar av distributionskedjan lämnar sin uppgift. Precis som har hänt inom andra branscher som har spelat ut sin roll när tekniken och marknaden har förändrats.

  9. Gustav säger:

    Du får lära dig att skilja lite på de olika aktörerna. Musikförlag är något någorlunda väsenskilt från distributörer och skivbolag. Du får läsa på själv, så jag gör ingen lång utläggning om ämnet. Din bloggpost och dina kommentarer tappar ganska mycket kraft av din brist på kunskap om den stora grå klump som du kallar ”branschen”.

    Förlag behövs fortfarande i hög grad för upphovsmännens egen skull. De ska t.ex. inte behöva bevaka sina rättigheter över hela världen. Då skulle de inte ha tid till skapandet och om ingen bevakar rättigheterna öppnar det dörrarna för olika former av plagiat som faktiskt inte förekommer (ostraffat) idag. Men om du är emot upphovsrätten som sådan så förstår jag om du känner att musikförlag är meningslösa.

    Såg nu att det här var en väldigt gammal post. Du kanske vet mer nu.

    • Danne säger:

      Gustav,

      Ja det var en äldre post och jag svarar lite sent nu. Men min uppfattning i frågan är oförändrad.

      Jag vet mycket väl vad förlagets roll i processen är. Och jag har även på nära håll sett unga artister som varit i händerna på bolag som har tillskansat sig förlagsrättigheterna på låtar som finns med på en skiva. Med följden att intäkter som låtarna har genererat i andra sammanhang än som del av det aktuella albumet, så gott som helt tillfallit förlaget och inte artisten.

      Det är självklart som du säger så att artister ofta inte vill eller kan hantera bevakning av rättigheter, avtalsfrågor mm själva. Och tvingas lita på de aktuella förlagen och dess företrädare som ger ett vederhäftigt intryck. Och hoppas att de ska få skydd och hjälp där. Sedan kan det faktiska utfallet bli att artisterna gett bort sina rättigheter och en stor del av intäkterna till förlaget. Istället för att få hjälp att bevaka dessa.

  10. Niclas säger:

    Upptäckte denna debatt idag och jag vill bara lägga in min synpunkt i frågan.

    Danne, ditt problem tycker jag är att du buntar ihop alla aktörer i branchen och utmålar alla till onda och daterade. Jag är som låtskrivare mycket väl medveten om att det finns många inom musikbranchen som i huvudsak är ute efter att räkna pengarna och leva gott. Detta gäller alla andra branscher. Från topp till tå. För den som skriver låten, den som exploaterar den, distribuerar den, marknadsför den, framför den eller konsumerar den har samma potentiella intresse av att tjäna så mycket som möjligt eller betala så lite som möjligt.

    Det som inte förändrats är att något som skapats har ett värde som ska respekteras. Mitt ansvar är att vara vaksam och välja rätt aktörer jag samarbetar med. Jag som upphovsman väljer ett förlag som tillför mer än dom tar. I mitt fall är det just Scandinavian Songs, som representerar mej, bevakar mina intressen, exploaterar min musik och inspirerar mej på ett sätt som gör mej oerhört stolt.

    En konsument kanske väljer Spotify som bevakar både konsumentens intresse och upphovsmannens och alla mellanled i form av skivbolag och förlag. Fördelningen kanske inte är optimal men jag tror att det kommer bli bättre och bättre.

    En konsument kanske inte väljer Thepiratebay eftersom de utnyttjar det faktum att folk vill ha musik, film, bilder, program mm gratis till att tjäna feta pengar. De och liknande ”sidor” är de absolut fulaste fiskarna eftersom de inte överhuvud taget respekterar något annat än sina egna ekonomiska intressen.

    Jag skapar musik och lider kraftigt av hur svårt det blivit att ha råd att göra det jag brinner för när jag själv dessutom vill betala för mej. Jag önskar mer konstruktivitet och mindre smutskastning och hoppas att de som önskar bättre förållanden börjar på hemmaplan.

  11. Niclas säger:

    Korrektion: ”detta gäller alla andra brancher” skall vara ”detta gäller alla brancher” alltså inklusive musikbranchen.

    Jag glömde även tillägga i sista stycket att jag lider men jag är optimistisk. Jag vet att Skivranschen hamnade efter men bra lösningar är på god väg och jag hoppas att debatten kan bli mindre smutskastande och mer konstruktiv.

    • Danne säger:

      Tack för din feedback Niclas. Generellt förstår jag dina synpunkter. Det var ett tag sedan den här tråden skapades. Jag kommer att kommentera din post lite senare.

  12. Sorry att jag drar upp en gammal diskussion.. (eller ni har ju svarat i juli senast). Jag har läst igenom den där bloggposten..

    På något sätt håller jag med båda sidor. Och jag ser flera där som är riktigt duktiga på internetmarknadsföring och verkligen vet hur man säljer på nätet… Som skivindustrin kan lära sig av.

    MEN, är det ändå inte ironiskt/dubbelmoral att väldigt många bloggare som sysslar med marknadsföring på nätet blir jättesura när någon snor deras texter… (eller ”kopierar”), som har varit aktuellt de senaste veckorna…

    Och varför heter det plötsligt ”stöld” då?

    Googla på ”seolokal stjäl texter” eller liknande.

    Eller kan någon vänligt förklara den otroliga skillnaden i detta?

Trackbacks

  1. […] – Scandinavian Songs skriver om fildelning Lite juste web 2.0. Bokmärk och tagga det här […]

  2. […] Detta har tidigare under gårdagen uppmärksammats bland annat av Nikke Lindqvist och Nakna Sanningen. Idag har det också skrivits om av Kreuzberg […]

  3. […] som bloggar om inlägget: Jonk, Nikke Lindqvist, Nakna Sanningen UPDATE: Även Kreuzberg har skrivit om inlägget Spara / dela med […]

Lämna en kommentar

*